onsdag 20 oktober 2010

Dag 44 & 45

Sitter och gäspar lite i soffan.. klockan är inte jättemkt men jag har sovit dåligt senaste veckan... Varje natt så har jag legat vaken i timmar å tänkt på allt som händer i mitt liv nu och min framtid.. viktnedgången inte minst.. ligger å planerar å fantiserar om hur häftigt det ska bli när jag nått min målvikt... å jag blir riktigt laddad att verkligen nå 75 kg på dessa sista sex veckorna..

Funderar även en hel del på mitt "tidigare" liv och de vanor jag hade.. Tycker det är häftigt att jag inte ätit "socker" på 6 veckor... jag tror aldrig jag har varit utan socker i sex veckor i sträck..... sockersuget är borta!! nu vet jag att jag överlever även om jag inte äter en chokladkaka trots att kroppen skriker efter den.. och att både vardagsmotionen och träning har blivit en naturlig del av dagen.. känner mig pigg å stark!! och är impad av att jag börjat få lite biceps.. ha ha... upptäckte det häromdagen och har sen dess klämt å beundrat mina små biceps varje dag.. ha ha... härligt härligt!

Igår va det dags för ett nytt försök att baka Herman-kaka och jag passade då på att låna en kompis ugn å det blev faktiskt två Herman.. och bägge två blev tydligen supergoda... Ser fram emot att baka en Herman i december å då äntligen få smaka på den också :) kommer ju ha gottedag ibland så då får jag passa på!

Men det jag ser fram emot mest just nu är att få äta köttbullar å gravad lax... skiter i godis å sånt.. vill bara ha köttbullar å lax!! :)

Idag blev det ingen bugg för sambon e lite krasslig så jag passade på att ta veckans 2a pulspass på Itrim idag istället för imorn och det känns bra för imorn e det gruppmöte å det blir så himla sent jag kommer hem om jag ska träna efter det också... Men ska bli kul med möte imorn, får se vad vi lär oss för intressant då!

2 kommentarer:

  1. Känner igen mig på alla tankar du har. Jag kunde också känna suget efter mat. Stod och läste matsedeln på jobbet och nästan dreglade....

    Något som jag gjorde nu var att börja tänka mig vidare till efter dessa veckor. Vad händer då, hur ska jag träna etc.
    För även om man lätt kan tro det så är resan inte över då utan den fortsätter hela livet.

    Lycka till :)

    SvaraRadera
  2. Ja precis, det är lätt att låsa in sig på att det är 12 veckor.. jag har börjat tänka lite nu på vad som händer sen.. De här 12 veckorna är ju en hjälp att komma igång, men det handlar ju om en livsstilsförändring.
    Vem vet, jag kanske blir en löpare precis som du ;)
    Tack!!

    SvaraRadera