fredag 8 oktober 2010

Dag 33

Idag har det inte blivit någon motion förutom cykling till å från jobb... Så blir det ibland, det får jag ta igen imorn ;)

jag å mange e hos min syrra i Höganäs å passar hennes barn Tilda och Hugo. Supermysigt! Tilda (5 år) somnade i mitt knä när vi såg Alice i underlandet, å Hugo (10 år) sitter å spelar GTA med Mange..

Det e en utmaning kan jag säga för de har köpt massa gott godis å chips, å av nån konstig anledning så har barnen knappt ätit ngt... Suck...
Måste va ärlig å erkänna..... Jag satt länge å stirrade på chipsen som ingen åt.. och eftersom ingen ville ha dem så tänkte jag att då lägger jag undan dem... Men när jag kom ut i köket så började den onde lille djävulen snacka.. att jag ju kunde ta ett chips, det skulle ju inte va nån fara med bara ett... Så jag la ner alla chips utom ett i påsen... Som en robot som följde order.. Å när jag vände mig om för att njuta av detta syndiga chips... Så tappade jag det i diskhon! Ha ha... Destiny ;)

Detta va första gången under dessa fem Itrim-veckorna som jag va nära att synda.. åh jag e så glad att jag "misslyckades"! För risken e att det inte bara hade blivit det chipset om jag väl hade börjat... e inte redo för sånt än.

Vad jag inte förstår e alla Itrimmare som "syndar" lite varje vecka... När jag va på mötet igår så va det flera som skojade å berättade hur mkt de syndade... Får man verkligen in ett nytt förhållningssätt till sötsaker då? det hade iaf inte funkat för mig... Men alla e vi olika såklart!

För mig e det stort att lära mig att kunna stå emot kakor å godis.. att lära hjärnan att man inte alltid måste äta bara för att det erbjuds eller att man e sugen. Jag tänker fortsätta kämpa med det :)

1 kommentar:

  1. Hej hej!

    Jag håller verkligen med, jag syndade en gång när jag var i vecka 8 men inte annars... För mig fanns det alternativet inte alls.. Förstår inte hur man tänker när man bestämmer sig för att gå VLCD/LCD och betalar en massa pengar för att gå itrim och sen så sitter man och fuskar...

    Jättebra att ödet bestämde sig för att gå in och kasta det lilla chipset :) Ibland blir allt så bra!

    Hoppas det fortsätter att gå underbart bra!!
    Kram Lisa-Marie

    SvaraRadera