Jag var kaxig i mitt inlägg igår… men jag ÄR medveten om att det kan gå upp å ner under denna Itrim-resan… men just nu känns det väldigt bra för mig och allt flyter på, därav det euforiska inlägget igår..
Jag läser andras bloggar som handlar om samma sak, samt har några som står mig nära som kämpar samma kamp… Och det är så olika för oss alla… Några har tyckt det varit jobbigt hela tiden, vissa får återfall och kränger plötsligt i sig tårta, choklad eller nåt liknande vilket följs av en otrolig ångest.. Någon kämpar och gör helt rätt, gör allt man ska, äter bara det man får och tränar varje dag men plötsligt några veckor in i kampen så går vågen upp igen och kroppen kämpar emot… Det känns orättvist, och målvikten känns alldeles för långt borta eller omöjlig och man faller och tycker det är lika bra att ge upp…
Nu har jag inte varit där under min Itrim-resa men jag har varit där förut… och jag vet hur tufft det kan vara och hur lätt det hade varit att bara ge upp å tycka synd om sig själv å börja tröstäta igen… Men jag hoppas att jag, och alla ni där ute, om vi skulle hamna i denna svacka, tar ett djupt andetag, kanske låter sig själv bryta ihop för en dag, för att sedan samla nya krafter och fortsätta… Ta hjälp av nära å kära å inte minst teamet från Itrim.. Det är vid tillfällen som dessa som de behövs som mest. För det kommer gå upp å det kommer gå ner.. men om man kämpar vidare så kommer det ge resultat förr eller senare…
Alla kan fela, vi är ju bara människor.. men det viktiga är att vi inte ger upp!
Heja heja min fina Lina!! Med din starka karaktär vet jag att du kommer att lyckas även om du ibland får tillåta dig själv att vara svag..ingen är ju övermänsklig:) Antar att du redan vet att man går upp i vikt under den period när muskelmassan ökar då muskler har högre densitet... blabla.. här kommer jag med massa råd och kan inte ens låta bli en kaka om jag måste.. Fan vad duktig du är.. kan inte säga det nog!!!!! Kram Petra
SvaraRadera