Har fått många peppande kommentarer angående mitt inlägg med Minnen från 2010. Det e verkligen mkt som hände under året, och på ett sätt så var det det traumatiska som hände mig som gjorde att jag omvärderade mitt liv å tänkte igenom hur jag ville leva mitt liv.. Tex så tog jag tag i att söka ett jobb som jag velat ha länge, och jag fick det!! sååå glad för det och mina nya goa kollegor (även om mina gamla va riktigt bra också å jag saknar dem...).. det va även den här omvärderingen som fick mig att börja tänka på min vikt, att nu måste nåt hända... och då visade det sig att min nya chef hade gått på Itrim i 9 månader å hon berättade allt om det och det lät så bra... så jag bestämde mig att gå å prata med dem... och av en ren slump så nämnde jag det lite kort när jag var hos min vän Amelie på tjejmiddag... hon sa inte så mkt om det då men hörde av sig efter några dagar å sa att hon ville hänga på.. Jag hade ärligt talat inte haft en tanke på att få med mig någon på det så jag blev så överraskad å glad när hon berättade det.. Så då började vi vår resa!! Och en bättre partner in crime hade jag inte kunnat önska mig..
Amelie skrev som kommentar på fotot på oss (i inlägget med Minnen från 2010) att hon inte kunde fatta att vi varit så stora... och jag minns hur Amelie sa när det fotot togs att det absolut inte fick läggas upp på facebook, å jag tänkte att det va konstigt för jag tyckte inte det va så mkt fel med det fotot.. jag va verkligen blind.. min hjärna måste ha velat skydda mig från att se hur jag egentligen såg ut... för nu e det skrämmande när jag tittar tillbaka på gamla foto.. galet... Så jag e väldigt tacksam för att Itrim kom in i mitt liv!!!! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar